Jag ska börja...

... SIMMA!!

För ett par dagar sen pratade jag och Andy om gamla minnen och kom in på simning. När vi bodde i Blenheim i New Zealand var vi till poolen och simmade ett par gånger och fortsatte när vi bodde i Uppsala...

Jag har inte simmat sen i September. Det känns så konstigt att någonting som jag ägnade i stort sett hela mitt liv åt under många många år, numera är bortglömt. Jag kommer aldrig att bli en simmare igen, så kul är det inte att ligga och nöta längd efter längd i poolen. Men, om det blir som jag hoppas, har jag och Andy jobb i St. Martin i sommar och då kan jag simma i havet. För att kunna njuta av detta är det nog dags att jag sätter fart och får ett par meter i kroppen.

När pengarna kommer ska jag köpa ett tio-kort på Medborgarplatsen, packa ner baddräkten i min fina Haglöf-väska och börja köra! Känslan av att hoppa i basängen och simma första 25 metrarna är helt underbar, sen känns armarna upp mot 50, efter hundra helt slut. Det kommer trolgitvis vara ännu värre nu med tanke på jag haft ett halvår uppehåll... Men det ska jag råda bot på!

Detta ska bli mitt egna projekt. För att kunna njuta av det fullt ut vill jag ta mig till poolen själv och försvinna in i min egna värld.

Jag sitter nu och pillar ihop mina nyinköpta glasögon, precis som gamla tider. De måste slipas mot bassängkanten för att få bort de vassa kanterna...

Mia är taggad!